Redan från de första tonerna av Gazette märker man att Agnes Skure står med ena foten i det förflutna och den andra i framtiden. Hennes röst bär något tidlöst – en doft av lantluft och kvällssol – men samtidigt finns där något nytt, fräscht och nära. Det är inte svårt att förstå varför hon redan kallats både ”Sveriges nya americana-löfte” och ”rikets nya countrydrottning”. Men egentligen är Gazette något mer än så: ett album som handlar om känslor, minnen och att våga växa.

Det här är ingen vanlig uppbrottsskiva. Öppningsspåret Feel It All handlar inte om att fastna i sorgen, utan om att våga släppa taget och börja om. Skure sjunger med både styrka och skörhet, och i det mötet uppstår något djupt mänskligt – ett slags lugn mitt i förändringen.

I Elin fångar hon den där tiden i livet när man börjar jämföra sig med andra. Vännerna har hittat tryggheten – hus, barn, planer – medan man själv fortfarande letar efter något som känns rätt. Låten är inte dömande, bara ärlig och varm.

Sedan kommer Lost Dreams, ett av albumets mest centrala spår. I en enkel scen, bland lysrör och konservburkar, står Skure vid livets vägskäl. Ska man gå, stanna eller börja om? Det är vardagligt men samtidigt symboliskt – precis som livet självt.

Min personliga favorit är Overseas, Over Me. Här sjunger Skure om att vara storasyster – om att känna ansvar utan att ha makt. Som storasyster själv känner jag igen mig. Det är en stillsam och ömsint låt, fylld av kärlek, skuld och omtanke.

Musikaliskt rör sig Gazette mellan americana och folkpop, med drömska inslag av shoegaze. Ibland påminner det om Katie Melua eller Emilíana Torrini – varmt, mjukt och lite melankoliskt – och ibland om Ane Brun eller First Aid Kit, där klarheten och närheten i rösten står i centrum. Everytime visar det bäst: den börjar stillsamt som en folkvisa och växer sedan ut i ett kraftfullt crescendo som sköljer över en.

Uppvuxen på en gård i Västmanland bär Skure med sig det lantliga även när hon rör sig bort från det. Hon säger själv: ”Jag vill sitta under häggen och dofta på blommorna, skriva låtar om hur det känns att leva – inte mocka skit.” Den meningen säger egentligen allt. Gazette är äkta, jordnära och levande. Producenten Filip Brun lyckas balansera det rustika och moderna med imponerande fingertoppskänsla.

Det jag tycker mest om med Gazette är att det inte försöker imponera – det vill bara vara, i sin egen takt. Det är ett album som ska lyssnas på långsamt, helst en stilla höstkväll när man tänder ett ljus, dricker te och låter världen sakta ner. Då händer något vackert: musiken får vardagen att tystna, och för en stund känns allt lättare.

Skures låtar handlar om små ögonblick men rymmer något större. Hon fångar det enkla, men får det att glittra – som om hon påminner oss om att allt vi behöver finns mitt framför oss.

Gazette är mer än en imponerande debut. Det är ett löfte om en artist som redan hittat sin egen ton. Ett album för alla som älskar berättelser om växande, frihet, förlust och försoning – och för oss som ibland behöver påminnas om att det är okej att bara sitta still, andas och låta musiken ta hand om oss.

Rekommenderas varmt – särskilt en regnig höstkväll, när världen känns lite för stor och man behöver något mjukt att luta sig mot. Då är Gazette precis det man vill höra.

Du kan dessutom höra Agnes Skure live på:

Västerås konserthus 1. november
Debaser Nova, Stockholm 5. november

Text: Odessa Holmberg

Gazette

Tintenfish